När man står där ensam och inte vet vart man ska vända sig. Allt har fallit itu och man tänker inte lyfta ett finger för att ställa allt tillrätta. Den oreda man själv skapat orkar man ge en skymt åt. Allt man hoppats på och drömt om försvinner sakta. Längre och längre bort. Man försöker hitta en anledning att fortsätta, en anledning att inte ge upp. Men den styrkan som fanns där har tynats bort.
Kanske är det då som man borde kolla framåt istället för bakåt. Varför ska man kasta en blick på gamla problem och misstag när nya finns framför? Att våga chansa är något man borde tänka över.

För om allt skulle vara dåligt, om det inte finns ett enda hopp kvar. Då kan det inte bli värre än vad det redan är. Och om man aldrig gett det en chans eller försökt, kan man inte stå och klaga senare.. För då har man inte gett allt.

Ibland känns det som att tiden står still. Man väntar på något bättre men inser att det räcker inte i slutändan.
Men vem ger upp förgäves? Även om man har en anledning att ge upp har det ingen betydelse. För allt det som man kämpar för kanske någon gång belönar sig. Även om man inte har ork att hoppas.

Kanske finns det något någonstans
Som inte är likt vad man drömt om
Där allt faller på plats och lämnar det tomma intet bakom
Där sagorna inte har något slut och varje människa får leva livet till max
För vad ska man göra när världen blundar och man själv står där och ser på?
Ingen lyssnar fast alla står och skriker om samma sak

För er som har tid kraft och ork att läsa min blogg får nu en liten trevlig uppdatering om mitt liv.

Det närmar sig Augusti och sommarlovet rusar förbi. Kan inte tänka mig att festivalen redan är över och det är ett helt år till nästa.
Jag såg givetvis Rix Fm festivalen, den var väl helt ok. Något av det bästa var när de gjorde U2s Beautiful Day som cover. Dock inte lika bra men det gick att lyssna på.

Det sista jag vill tänka på är att skolan snart börjar. Jag vill ta en paus och resa. Jag vill upptäcka världen och se den med mina ögon istället framför tv rutan. Jag önska nästan att det var förra året för då hade jag Egypten att se fram emot. Nu har jag.. ett tomt höstlov.. Inte lika fascinerande. Dock blir det kanske Turkiet nästa år vilket uppskattas.

Jag ska däremot till Frankrike den 16 Augusti med KU vilket ska bli spännande. Visst tvivlar jag på vissa grejer men om jag har Tom & Jerry kex, nygräddade pannkakor och ett marabou med mig ska det nog gå fint.

Folk frågar mig jämt, hur går det med kärleken Sandra? Det är just i den vevan som jag gärna börjar prata om vad jag ska göra imorgon, eller hur gårdagen var för jag vet aldrig vad jag ska svara. Vad ska man svara när man inte har svaret? Kärleksfronten är inte den bästa eftersom antalet månader som singel blir allt fler.
Menmen, jag gnäller inte. För jag gillar inte när folk gnäller, därför undviker jag gärna det.

Igår vart jag på HIF match, trevligt! Fast inte lika trevligt när domaren betedde sig som ett svin och Djurgårdens målvakt inte hade alla hästar hemma. Jag måste erkänna att fotboll ska upplevas live, för att stå där och se allt från läktaren med klackens jubel i bakgrunden gör allt 10 000 gånger roligare!

Jag kan säga såhär att jag redan kommit till det stadiet där man tänker "vad ska jag göra idag?, imorgon? nästa vecka?" Men jag har fortfarande en hel lista med kära vänner som jag tänkt träffa. Problemet är att mer än hälften är iväg på resande fot.

Jag kan ha drabbas av någon sorts resefeber. Eftersom jag var kväll sitter och bläddrar igenom Vings sista minuten resor. Tydligen kvittar det hur många resor jag än hittar, jag lyckas inte få med resten av familjen..

Men givetvis har jag lite inplanerat på mitt semesterschema. På torsdag ska jag på utbildning för Sweden Sport Acadamy. Stranden tillhör mig när solen skiner. I slutet av juli är det banne mig Helsingborgs festivalen, den är inte bara bäst utan även en tradition. Och i slutet av Augusti bär det av till Frankrike.
Jag har som sagt en liten del att göra, men sedan kommer det bli massa mer. Jag är som sagt rätt spontan av mig och gör gärna vad som helst i sista minuten. Just nu befinner sig mamma och Paulina i en bil påväg till Dalarna och kvar här hemma sitter jag och pappa. Vi har en och en halv vecka framför oss. Det kan bli rätt spännande när vi är i farten..

För övrigt måste jag tillägga att sommarlov är ändå bättre än bäst. Inte behöver jag gå upp 06.00 på morgnarna, jag kan sova hur länge jag vill! Och jag kan ta dagen som den kommer...

Sommaren svävar iväg och jag älskar de härliga sovmornarna.
Idag är det midsommar och den tillbringar jag i Jonstorp. Som vanligt är jag lekledare och har laddat med både
5 kamp och tipsrunda. Jag ska erkänna att midsommar är en trevlig högtid, kan vara att jag är lite smått förälskad i de röda, saftiga jordgubbarna som serveras. Det vattnas i munnen..

Glad Midsommar allihopa!

Ibland byggs en ilska upp sakta inom sig själv och någon gång måste den komma ut. Det kan hända att den kommer ut på fel människor. Man kanske inte alls är arg på den personen som får ta all skit. Det finns även dem som får vad de förtjänat. Det är otroligt så besviken man kan bli på vissa personer. Allt kan förändras på ögonblick. Man lägger det bakom sig och tänker att det inte kommer upprepas. Men hur ska en människa förändras om man inte säger vad man känner? Hur ska den personen sluta göra dessa misstag när den inget vet? Det finns brister hos alla.
Men frågan är hur mycket man egentligen orkar ta?
Vart går gränserna?..

Vad är det som plågar dig?

Hur ska man veta?
Något som varit en självklarhet från början men som sakta börja vända.
Var går gränserna?
Finns det några?
När vet man vad man vill? Hur man känner?
Varför finns det ingen som kan säga hur saker och ting skall fungera?
Man gör sina egna val, även om det blir fel lär man sig av det. Men ibland hade det varit skönt att ha någon som sa åt en hur man ska gå till väga. Någon som har svar på alla frågor. Även om jag har svaren i mitt huvud är det inte alltid lätt att hitta dem.

"Two souls with but a single thought, two hearts that beat as one."

De blir som en lättnad, men ändå något som håller tillbaka. Och när man försöker förstå blir det suddigt, man försöker hitta tillbaka till sig själv men något drar och sliter en sakta i stycken. Så sakta att man inte märker något förrän man är fast. När man inte vet var man ska ta vägen då inser man vad som hänt, egentligen har man vetat det hela tiden men någonstans inombords har gränserna brutits för länge sedan. Man vet konsekvenserna innan de inträffar men ändå låter man sig själv förstöras, för det är väl ändå den där lilla lyckliga perioden som ska göra att man inte faller ihop senare. Det är en risk man tar, en risk som är för liten för att förstå. Det är inte förrän i efterhand som man förstår. När allt det suddiga blivit klart. Det är då man kan se med klara ögon vad som hände. Men nästa gång det inträffar tänker man att samma misstag inte ska upprepas. Men när man blivit knäsvag igen, och den suddiga dimman drar över har man ytterliggare än en gång glömt..
För man blir blind, vartenda gång. Om och om igen..

Jag måste säga att jag vill ha en boxningssäck i mitt rum. Tänk vad trevligt att sätta upp lite bilder på den med personer som man är allmänt irriterad på. Skruva upp musiken till högtalarna nästan sprängs. Och bara boxa, boxa boxa. Vilka adrealinkickar man hade fått.

Jag och Frida har tillbringat helgen i skogen. Vi var utan internet i 3 hela dagar men självklart så klarade vi oss. När vi skulle sätta på steroeon fanns det en cd med Caroline of ugglas. Varken jag eller Frida är ett större fan av henne. Hennes musik är verkligen inte vår stil. Men vi tryckte på play ändå. Och hela helgen hörde man "snälla snälla snälla"  "Hallå hallå, jag vill bli älskad" "varför sluta vi skratta"
Jag kan säga såhär att det kommer dröja LÄNGE tills jag lyssnar på henne igen...
Men vi hade det riktigt mysigt ute i vildmarken om jag ska vara ärlig :)

Jag kan informera att jag är konfirmerad snart en vecka tillbaks. Det har varit en spännande resa och man har hittat nya vänner. Sen om jag tror på gud eller inte är något som jag inte vet. Vissa grejer känns lite.. annorlunda för min smak men dock finns det sådant som låter rimligt.

Jag måste väl tillägga att livet flyter på...
Och sommaren närmar sig med stormsteg. Det gillas ;)

Det är något magiskt med drömmar.
Jag har alltid känt det inom mig. Det sägs att man drömmer flera olika drömmar varje natt men endast kommer ihåg väldigt få. Ibland kommer man inte ihåg något alls. Det som kan vara skrämmande är när drömmarna blandas ihop med verkligheten. Kanske är det vårt undermedvetna som vill göra sig hörd.
Det vi egentligen vill, som vi suktar efter, det vi är rädda att visa, det dyker upp i drömmar. För där är allt tillåtet, ingen kan förstöra för det styrs av oss själva. Och ingen annan.
Vad är mer härligt än att vakna upp av den mest sagolika dröm du någonsin haft?
Men det mest retfulla är när man sedan på kvällen, ska somna in i drömmarnas värld, och det man mest önskar är att man åter igen ska få återuppleva samma sagolika dröm som natten innan. Men aldrig lyckas man hitta tillbaka till samma dröm. För den har upphört, precis som alla andra. Ju fler dagar som går desto mer försvinner drömmen. Man kan inte se den med klara ögon längre.
Ibland kopplas drömmarna till verkligheten. Och den dröm man en gång drömt blir skarpare än alla andra.
Det är sällan som det inträffar. Men när det väl händer, är lyckan oändlig..

Jag älskar denna Fredag...
Idag var sista skoldagen på två veckor. Nästa vecka är det prao, och veckan därefter påsklov. Gud vad skönt. Att få vila ut riktigt. Vi fick sluta ungefär två timmar tidigare än planerat idag, tack Jocke!
Imorgon blir det shopping, shopping och shopping! Med Frida och Erika.
New Moon kommer ut och jag känner att min garderob behöver förnyas. Efter att ha snålat i månader är det dags att slösa lite...



Du och jag Frida, mot världen
Bästa vänner
Jag älskar dig