Det finns perioder i livet där vi sårar någon eller när vi själva blir sårade
När det drabbar oss, har vi inte mycket att säga till om.

Ibland undrar jag om man ska ge upp allt för andra?
Men vad vinner jag på det?
Och vad vinner de egentligen på det?
Kanske förlorar vi alla på det...

Men ibland måste man göra det som känns rätt.
Livet är inte rättvist jag vet, men för att livet ska fungera måste det vara orättvist...

It's gonna take a lot to take me away from you

- Blås ut ljusen och önska dig något.
Jag fyllde mina lungor med så mycket luft som möjligt. Om man inte blåser ut alla ljusen går inte önskningen i uppfyllelse. Därför var mitt andetag väldigt viktigt. Jag slöt ögonen önskade mig och blåste allt vad jag kunde och sedan kunde jag se hur varje låga hade slocknat.

Livet består av många olika valmöjligheter och när det kommer till att fatta rätt beslut är det inte alltid så lätt. Ibland vill man bara försvinna och när man kommer tillbaka ska problemen vara lösta. Om man skjuter bort alla problem så kanske det känns bra i en dag. Men efter ett tag kommer problemen tillbaka som ett knytnävsslag. Att försöka välja rätt kan såra någon annan. För att vinna måste vi satsa. För om man aldrig satsar något får man ingen vinst.
Men vad händer om man satsar allt och sedan förlorar?
Då är det bara att ta sig uppför det berg man en gång trillat nedför. Vissa valmöjligheter innebär konsekvenser. Det kan vara både positivt eller negativt. Men konsekvenserna ligger alltid och bränner under isen. Och när isen har smält eller när man själv har brytit den kan det först kännas tungt eftersom allt svämmar över. Känslor man aldrig kände kan väckas till liv. Men efter ett tag känns det bättre. För istället för att vänta på att isen ska brytas så kan man själv göra det istället. För ju snabbare man bryter den ju snabbare försvinner den.
Vilka möjligheter du än har så är varje beslut viktigt.
Men även om du gör fel, kan du alltid ta ett nytt andetag, önska dig något och blåsa ut ljusen...

It is like falling from a high mountain, and when you are lying on the ground, you want someone to rescue you. But when you are whole again, it feels like a part of you is missing.
You want to laugh at it but deep down you crying.
You try to forget, but every time someone mentions the mountain you know how memories is catching up with you.
Some of you are still left at the mountain and waiting for you.
And when you try to find the missing part of yourself, you disappear into your own dreams..

- Sandra, Frida och Erling efter lektionen vill jag prata med er!

Vi förstod inte vad Jocke menade, vi hade inte gjort något? Vad vill han nu tänkte jag...
Vi följde efter honom med bestämta steg nyfikna på vad som skulle hända.
- Vart ska vi? Frågade Frida
- Ni får se!
- Tänk om vi får varm choklad i lärarrummet!!! Sa jag med ett leende.

Vi gick och gick. Ett tag kändes det som vi var påväg in till rekorn. Men Jocke vände sig om till lärarrummet och vi följde efter. Han tog ett glas och hällde upp varm choklad. Och gav det sedan till Frida.
- Ni gillar varm choklad väl?
- Ja, svarade vi tveksamt.
Jag och Johanna fick också varsitt glas. Han sa åt oss att sätta oss ner. Han tog fram en påse med semlor.
Det var nämligen såhär att för några dagar sedan var det bestämt att Jocke skulle förflyttas till högasten. Hela högstadiet på Synkopen blev ledsna och arga. Vi ville ha kvar vår SO lärare. Föräldrar ringde in och klagade, och alla protesterade! Frida startade en grupp på facebook som heter "Let Jocke Svensson stay @ Synkopen/mange"
Det var jag, Frida, Johanna och Kajsa som var adminstatörer till den här gruppen. Vi hade varit delaktiga i detta. Vi ville verkligen inte att han skulle sluta. Alla hade skrivit kommentarer på facebook och berättat hur bra Jocke är som SO lärare. Maria (vår mentor) hade sedan skrivit ut det och gett det till Jocke.
Han ville tacka oss. Både jag, Frida och Johanna blev väldigt rörda eftersom vi såg hur glad Jocke var. Alla hade protesterat och det värmde hjärtat. Synd att Kajsa var sjuk idag... Hon skulle egentligen också fått en semla.
Krya på dig Kajsa.
Det är säkert att Jocke ska stanna tills sommaren. Men om vi inte får ha honom nästa år kommer vi protestera igen!

Idag är det onsdag och jag gillar det. Vi har alltid sovmorgon på onsdagar...
De senaste dagarna har varit annorlunda. Om det är på ett bra eller dåligt sätt har jag inte bestämt mig för än. Jag och Frida gjorde en annorlunda sak i måndags. Det var ett impulsköp. Vi gick förbi saxpunkten i stan. Och priset för att klippa sig var rätt billigt och vi var helt hyper så Frida föreslog att vi skulle klippa oss?
Hon påstod att senast vi klippte oss var 2009... Och så kan det inte vara?
Jag tvekade först men sedan sa jag Ja. Det var ett utländskt ställe men personalen var jättesnälla. Det som var mysko var att det tog längre tid att föna håret än att klippa det...
När jag skulle klippa mig så frågade frisören,
- Hur vill du ha det?
- Klipp INTE mycket på längden annars kan du göra lite som du vill.
- Okej.. Du ska inte ha lugg tycker jag
- Nej det vill jag inte..
- Men ska jag ta 3 centimeter på längden?
- 3 CENTIMETER??
- JA, ditt hår är jättefint men dina toppar är rätt slitna.
- Jaja gör som du vill....

Och hon klippte och klippte. Och sen kändes det bra efteråt jag var nöjd. När jag tar i mitt hår så är det jätteskönt för det finns inga knutar (vilket fanns innan). Men en del saknas.. Det är kortare, men ja.. jag vet inte. Det växer ut fort igen men jag tycker inte om att mitt hår blir slitet, jag är inte beroende av plattång men mitt hår lyckas ALLTID bli slitet...

En dröm, en verkligenhet.
En dröm där verkligheten är som jag vill ha den.