Idag har jag fått höra något otroligt smart. Jag har aldrig riktigt tänkt på det, men när jag hörde det blev jag genast intresserad.

Det finns de personer, som gömmer sig i mörkret. De vill inte bli sedda. De är blyga, säger inte så mycket och vill helst vara för sig själva. Kan detta bero på att de inte är nöjda med sitt liv? Eller att de inte mår bra? Är de inte nöjda med sig själva? Och har dåligt självförtroende?

Och de personer som älskar att stå i rampljuset, de som gör allt för att bli sedda, de som skrattar åt allt och alla. Är de mer nöjda mer sig själv än den personen som inte säger något? Är de nöjda med sitt liv? Och har bättre självförtroende?

Jag kanske har helt fel, eller så finns det en poäng i det. Jag anser att det är en mycket trovärdig teori. Ni kanske inte alls håller med mig. Men kanske finns det lite sanning i det hela...