Livet leker.. Och skolan börjar komma igång ordentligt. Jag känner mig inte motiverad. Ibland undrar jag varför man ska plugga när man inte vet vad man vill bli?
Varför ska du kunna kemi om du ska bli polis? Fysik om du ska bli skådespelerska?
Sklan är orättvis, även livet. Men hur ska man någonsin kunna uppskatta något om man hela tiden tycker att allt är orättvist?
Det brukar vara så att när du har förlorat det du en gång hade betyder det genast mer för dig än det gjorde innan. Varför ska det vara så?  Livet är fullt av frågor men vem sitter med svaren? Finns det svar? Och om det gör det var ska man i så fall leta? 
Kanske är de vi människor som har svaren eftersom vi hittat på frågorna?
Eller är frågorna menade för att inte ha några svar?
En dag kanske vi får veta, eller så kommer frågorna finnas kvar i all evighet.

Igår var jag och Frida på Ekebo. Ungdomsdiscot där man inte kan ha tråkigt. Eftersom det var så lång kö kom vi inte in förrän halv 11. Men den tiden vi fick var så rolig. Man känner musiken dunka i öronen, man dansar och leendet på läpparna är som fastklistrat...

Lamps shining on your body and you move to the music of drums in your ears. You know that all problems will be further and further away. You live in the moment and want to be young forever...