Kan livet ibland vara perfekt?

Mitt liv är inte perfekt, men när jag tänker efter så har jag inget att vara ledsen över. Det är en känsla som är helt underbar, och undra hur länge jag tänker leva på den?
Livet är som en bergochdal bana. Ena dagen är du på toppen och nästa trillar du nerför det längsta stupet och känner att du inte orkar ta dig upp igen. Jag har inget och bekymra mig över. Livet är fyllt av bekymmer men just nu är de långt bora från mig. De kommer säkert snart, men varför inte njuta av denna känsla?
Nästan alla brukar säga att ett liv med kärlek är oslagsbart. Kan inte livet utan kärlek vara minst lika bra?
Kanske inte på samma sätt. Vi vill väl alla ha kärlek. Men... Livet..kan vara minst lika bra.. ändå?