Det är något magiskt med drömmar.
Jag har alltid känt det inom mig. Det sägs att man drömmer flera olika drömmar varje natt men endast kommer ihåg väldigt få. Ibland kommer man inte ihåg något alls. Det som kan vara skrämmande är när drömmarna blandas ihop med verkligheten. Kanske är det vårt undermedvetna som vill göra sig hörd.
Det vi egentligen vill, som vi suktar efter, det vi är rädda att visa, det dyker upp i drömmar. För där är allt tillåtet, ingen kan förstöra för det styrs av oss själva. Och ingen annan.
Vad är mer härligt än att vakna upp av den mest sagolika dröm du någonsin haft?
Men det mest retfulla är när man sedan på kvällen, ska somna in i drömmarnas värld, och det man mest önskar är att man åter igen ska få återuppleva samma sagolika dröm som natten innan. Men aldrig lyckas man hitta tillbaka till samma dröm. För den har upphört, precis som alla andra. Ju fler dagar som går desto mer försvinner drömmen. Man kan inte se den med klara ögon längre.
Ibland kopplas drömmarna till verkligheten. Och den dröm man en gång drömt blir skarpare än alla andra.
Det är sällan som det inträffar. Men när det väl händer, är lyckan oändlig..