You got to stand up straight, carry your own weight
När man står där ensam och inte vet vart man ska vända sig. Allt har fallit itu och man tänker inte lyfta ett finger för att ställa allt tillrätta. Den oreda man själv skapat orkar man ge en skymt åt. Allt man hoppats på och drömt om försvinner sakta. Längre och längre bort. Man försöker hitta en anledning att fortsätta, en anledning att inte ge upp. Men den styrkan som fanns där har tynats bort.
Kanske är det då som man borde kolla framåt istället för bakåt. Varför ska man kasta en blick på gamla problem och misstag när nya finns framför? Att våga chansa är något man borde tänka över.
För om allt skulle vara dåligt, om det inte finns ett enda hopp kvar. Då kan det inte bli värre än vad det redan är. Och om man aldrig gett det en chans eller försökt, kan man inte stå och klaga senare.. För då har man inte gett allt.
Mjölk... Smakar fint
Jag hittade denna extremt "fina" bild bland Fridas bilder. Jag vart bara tvungen att dela den med världen. Mjölk är ju så gott.
I'm still alive but I'm barely breathing
Ibland känns det som att tiden står still. Man väntar på något bättre men inser att det räcker inte i slutändan.
Men vem ger upp förgäves? Även om man har en anledning att ge upp har det ingen betydelse. För allt det som man kämpar för kanske någon gång belönar sig. Även om man inte har ork att hoppas.
En blondins dagbok
Januari
Lämnade tillbaka en scarf för att den satt för hårt
Februari
Blev sparkad från apoteksjobbet eftersom jag inte kunde trycka etiketter. Flaskorna fick ju inte plats i etikettmaskinen!
Mars
Blev riktigt glad! Lyckades lägga ett pussel på 6 månader, fast det stod 4-6 år på kartongen
April
Satt fast i en rulltrappa hur länge som helst under ett strömavbrott
Maj
Försökte mig på att åka vattenskidor. Men kunde inte hitta någon sjö med backe.
Juni
Förlorade en tävling i bröstsim! Fick sedan reda på att de andra fuskade. De jävlarna använde armarna!
Juli
Blev utelåst från min bil i världens regnstorm. Bilen blev dyngsur eftersom taket var nedfält.
Augusti
Kunde inte ringa 112. Det fanns ingen 12-knapp på min mobilmodell.
September
Försökte klura ut varför det är så mycket W på M&M-godiset
Oktober
Jäkla M&M! De är så svåra att skala...
November
Bakade en kaka. Receptet sa att jag skulle separera 12 ägg. Så jag fick låna ihop 12 skålar.
December
Gick på disco där man skulle vara över 18! Tog en jäkla tid att samla ihop 17 personer.
Jag brukar inte uppskatta blondinskämt, men detta kunde jag inte låta bli att skratta åt!
Lämnade tillbaka en scarf för att den satt för hårt
Februari
Blev sparkad från apoteksjobbet eftersom jag inte kunde trycka etiketter. Flaskorna fick ju inte plats i etikettmaskinen!
Mars
Blev riktigt glad! Lyckades lägga ett pussel på 6 månader, fast det stod 4-6 år på kartongen
April
Satt fast i en rulltrappa hur länge som helst under ett strömavbrott
Maj
Försökte mig på att åka vattenskidor. Men kunde inte hitta någon sjö med backe.
Juni
Förlorade en tävling i bröstsim! Fick sedan reda på att de andra fuskade. De jävlarna använde armarna!
Juli
Blev utelåst från min bil i världens regnstorm. Bilen blev dyngsur eftersom taket var nedfält.
Augusti
Kunde inte ringa 112. Det fanns ingen 12-knapp på min mobilmodell.
September
Försökte klura ut varför det är så mycket W på M&M-godiset
Oktober
Jäkla M&M! De är så svåra att skala...
November
Bakade en kaka. Receptet sa att jag skulle separera 12 ägg. Så jag fick låna ihop 12 skålar.
December
Gick på disco där man skulle vara över 18! Tog en jäkla tid att samla ihop 17 personer.
Jag brukar inte uppskatta blondinskämt, men detta kunde jag inte låta bli att skratta åt!
Frankrike 2010
Jag satt och funderade och kom på att jag inte berättat om min visstelse till Frankrike! Skam.
Därför ska den beskrivas i detalj.
I slutet av augusti begav vi oss till en liten by mitt i Frankrike som kallas Taizé. Vi tog bussen dit och sammanlagt blev det cirka 22 timmar. Man kan tro att man borde varit död efter halva resan men sanningen är den att vi hade sjukt roligt. Hela vägen. Att sova vart dock ett problem. Efter att har försökt sova sittandes i några timmar fick jag nog och la mig i bussgången. Sådär lagom farligt, men skitsamma.
När vi kom fram till Taizé var jag, Frida och Felicia väldigt skeptiska till det hela. Vad var detta för ställe? Allt såg sjukt random ut och maten var vidrig. Sen skulle vi gå i kyrkan morgon middag och kväll. Vilket var väldigt plågsamt eftersom ingen av oss var den typen som uppskattade sådant. Men med en nypa salt överlevde vi första dagen. Vi längtade tills dagen då vi skulle hem för vi ville bara åka buss igen.
Dagen efter förändrades saker och ting. Efter lunchtid kom det en hög med folk från Kalmar! Vår första tanke var "skit, ni kan vi inte snacka skit om folk i duscharna eftersom det nu finns fler svenskar än vi"
Det blev mycket roligare än vi tänkt oss. Vi lärde känna Kalmariterna ganska fort och delade många skratt. På kvällen gav jag och Kalmar August oss ut för att gå på en nattpromenad. Vad vi inte visste var att hela stället var vaktat och omtäckt av taggtråd. Helt plötsligt kom vi till ett ställe där någon skrek åt oss att vi inte fick va där, otrevlig kärring. När vi gick skulle till sjön visade sig det att den var avstängd. Inte visste jag att sjöar hade öppetider.
Något som jag genast märkte var att sammanhållningen var helt underbar. Man kunde gå fram och snacka hur som helst med vem som helst. Här hemma i Sverige får man en "vad fan sa du" blick om man ens säger hej. Dåligt. Man kunde gå fram till några som satt och spelade gitarr och bara sjunga med, sen visade det sig att man kunde samma låtar fast på sitt eget språk. Lite fräckt.
Maten var inte så jättepopulär. Det godaste var helt klart pizzan med cola, fast den betalade vi själv så det räknas inte. Ägget åt vi aldrig eftersom vi inte ville riskera något, korven såg hemskt ut men smakade lite bättre än förväntat. Skinkan var helskum. Jag förstod aldrig hur man bara kunde blanda ris och böner samt oliver? Hur hänger det ihop? Det fanns även ris, kokta morötter och ärtor.. Frukosten dock var god. Den bestod av två chokladpinnar smör och en baguette. Man fick även varm choklad. Det uppskattades.
En härlig bild från matkön. Kön var oftast lång och uttråkande. Men vi gjorde den en aning roligare när vi sjöng sånger från HippHipp.
Sen har vi själva kyrkdelen. I början hade jag svårt att acceptera att vi skulle vara där så mycket. Men efter ett tag slappnade man verkligen av och märkte hur häftigt det var. Över 4 000 personer satt i en kyrka och sjöng sånger från olika språk bl.a tyska, franska, engelska, och filipinska. Under varje gudstjänst var det en tystnad på minst 8 minuter. Den såg ut ungefär såhär..
Jag, Frida, Philip, Filip, Felicia och några fler från vår grupp la oss ner och sov. Hade man inte sovit på natten kunde man göra det under tystnaden. Som ni säkert ser är det ingen som vågar lägga sig bredvid oss, det är bara för att vi är så sjukt farliga.
Något riktigt häftigt var på lördagen då det var ljusfest
En person började att tända sitt ljus och på bara några minuter spred ljuset sig runt i hela kyrkan. Rätt maffigt när man satt där inne. Och varmt blev det.
En eftermiddag hade jag och Julia lite tråkigt så vi gick i Kalmar pojkarnas rum och tänkte vara sociala. Problemet var att ingen var där. Men det sket vi i och gick in ändå. Jag sa till Julia att vi skulle bädda deras sängar som en hälsning. Sedan kom jag på att vi kunde städa också. Julia var på och vi städa, plocka ihop deras grejer, vek kläder och massor. Fast det räckte inte, därför bildade vi ett hjärta och i mitten satt vi en bibel som vi hittade. Sedan skrev vi "welcome home" så dem skulle känna sig välkomna.
Vi berätta inte att det var vi förrän dagen då vi skulle åka hem. De fick sig ett gott skratt och tyckte det var enormt gulligt. De uppskattade vad vi hade gjort.
På kvällarna var det fest nere vid Oyaken. Det var dans, musik, billig glass och mat för de som inte överlevde maten under dagen. Kvällarna var något av det roligaste eftersom det alltid var då saker hände. Kvällen vi skulle åka hem satt några och rulla gräs, helt öppet. Dem var verkligen inte diskreta. Det fanns perversa portugiser som inte hade några hästar hemma alls. Araber som flörta med eller mindre och en hel del saker som bara inte går att förklara.
Hemresan gick fint. Dock kommer jag inte ihåg så värst mycket av den eftersom jag sov en stor del. Något som jag verkligen kommer ihåg är att jag vakna mitt i natten och alla i bussen var borta. Det visade sig att vi hade en timmes paus och ingen hade väckt mig. Jag kände för att göra en pissekurre och handla något sött. Halvvaken begav jag mig in i affären tog första bästa kakpaket och godispåse gick fram till kassan och sa "bonjour". Han i kassan trodde jag var fransk och började rabbla massa franska. Jag var fortfarande halvvaken och stod och stirra på honom som ett frågetecken. Han märkte sedan att jag inte försod och tog allt på engelska. Påväg tillbaka till bussen ramla jag i en grop och där låg jag ett tag tills förstod att jag nog borde resa mig upp.
Men vi hade aldrig förväntat oss att resan skulle bli så rolig, det var värt vartenda öre. På sportlovet bär det av till Berlin, då blir det nya galna äventyr.
Därför ska den beskrivas i detalj.
I slutet av augusti begav vi oss till en liten by mitt i Frankrike som kallas Taizé. Vi tog bussen dit och sammanlagt blev det cirka 22 timmar. Man kan tro att man borde varit död efter halva resan men sanningen är den att vi hade sjukt roligt. Hela vägen. Att sova vart dock ett problem. Efter att har försökt sova sittandes i några timmar fick jag nog och la mig i bussgången. Sådär lagom farligt, men skitsamma.
När vi kom fram till Taizé var jag, Frida och Felicia väldigt skeptiska till det hela. Vad var detta för ställe? Allt såg sjukt random ut och maten var vidrig. Sen skulle vi gå i kyrkan morgon middag och kväll. Vilket var väldigt plågsamt eftersom ingen av oss var den typen som uppskattade sådant. Men med en nypa salt överlevde vi första dagen. Vi längtade tills dagen då vi skulle hem för vi ville bara åka buss igen.
Dagen efter förändrades saker och ting. Efter lunchtid kom det en hög med folk från Kalmar! Vår första tanke var "skit, ni kan vi inte snacka skit om folk i duscharna eftersom det nu finns fler svenskar än vi"
Det blev mycket roligare än vi tänkt oss. Vi lärde känna Kalmariterna ganska fort och delade många skratt. På kvällen gav jag och Kalmar August oss ut för att gå på en nattpromenad. Vad vi inte visste var att hela stället var vaktat och omtäckt av taggtråd. Helt plötsligt kom vi till ett ställe där någon skrek åt oss att vi inte fick va där, otrevlig kärring. När vi gick skulle till sjön visade sig det att den var avstängd. Inte visste jag att sjöar hade öppetider.
Något som jag genast märkte var att sammanhållningen var helt underbar. Man kunde gå fram och snacka hur som helst med vem som helst. Här hemma i Sverige får man en "vad fan sa du" blick om man ens säger hej. Dåligt. Man kunde gå fram till några som satt och spelade gitarr och bara sjunga med, sen visade det sig att man kunde samma låtar fast på sitt eget språk. Lite fräckt.
Maten var inte så jättepopulär. Det godaste var helt klart pizzan med cola, fast den betalade vi själv så det räknas inte. Ägget åt vi aldrig eftersom vi inte ville riskera något, korven såg hemskt ut men smakade lite bättre än förväntat. Skinkan var helskum. Jag förstod aldrig hur man bara kunde blanda ris och böner samt oliver? Hur hänger det ihop? Det fanns även ris, kokta morötter och ärtor.. Frukosten dock var god. Den bestod av två chokladpinnar smör och en baguette. Man fick även varm choklad. Det uppskattades.
En härlig bild från matkön. Kön var oftast lång och uttråkande. Men vi gjorde den en aning roligare när vi sjöng sånger från HippHipp.
Sen har vi själva kyrkdelen. I början hade jag svårt att acceptera att vi skulle vara där så mycket. Men efter ett tag slappnade man verkligen av och märkte hur häftigt det var. Över 4 000 personer satt i en kyrka och sjöng sånger från olika språk bl.a tyska, franska, engelska, och filipinska. Under varje gudstjänst var det en tystnad på minst 8 minuter. Den såg ut ungefär såhär..
Jag, Frida, Philip, Filip, Felicia och några fler från vår grupp la oss ner och sov. Hade man inte sovit på natten kunde man göra det under tystnaden. Som ni säkert ser är det ingen som vågar lägga sig bredvid oss, det är bara för att vi är så sjukt farliga.
Något riktigt häftigt var på lördagen då det var ljusfest
En person började att tända sitt ljus och på bara några minuter spred ljuset sig runt i hela kyrkan. Rätt maffigt när man satt där inne. Och varmt blev det.
En eftermiddag hade jag och Julia lite tråkigt så vi gick i Kalmar pojkarnas rum och tänkte vara sociala. Problemet var att ingen var där. Men det sket vi i och gick in ändå. Jag sa till Julia att vi skulle bädda deras sängar som en hälsning. Sedan kom jag på att vi kunde städa också. Julia var på och vi städa, plocka ihop deras grejer, vek kläder och massor. Fast det räckte inte, därför bildade vi ett hjärta och i mitten satt vi en bibel som vi hittade. Sedan skrev vi "welcome home" så dem skulle känna sig välkomna.
Vi berätta inte att det var vi förrän dagen då vi skulle åka hem. De fick sig ett gott skratt och tyckte det var enormt gulligt. De uppskattade vad vi hade gjort.
På kvällarna var det fest nere vid Oyaken. Det var dans, musik, billig glass och mat för de som inte överlevde maten under dagen. Kvällarna var något av det roligaste eftersom det alltid var då saker hände. Kvällen vi skulle åka hem satt några och rulla gräs, helt öppet. Dem var verkligen inte diskreta. Det fanns perversa portugiser som inte hade några hästar hemma alls. Araber som flörta med eller mindre och en hel del saker som bara inte går att förklara.
Hemresan gick fint. Dock kommer jag inte ihåg så värst mycket av den eftersom jag sov en stor del. Något som jag verkligen kommer ihåg är att jag vakna mitt i natten och alla i bussen var borta. Det visade sig att vi hade en timmes paus och ingen hade väckt mig. Jag kände för att göra en pissekurre och handla något sött. Halvvaken begav jag mig in i affären tog första bästa kakpaket och godispåse gick fram till kassan och sa "bonjour". Han i kassan trodde jag var fransk och började rabbla massa franska. Jag var fortfarande halvvaken och stod och stirra på honom som ett frågetecken. Han märkte sedan att jag inte försod och tog allt på engelska. Påväg tillbaka till bussen ramla jag i en grop och där låg jag ett tag tills förstod att jag nog borde resa mig upp.
Men vi hade aldrig förväntat oss att resan skulle bli så rolig, det var värt vartenda öre. På sportlovet bär det av till Berlin, då blir det nya galna äventyr.
A powerful thing
Älskade, tålmodiga läsare. Eftersom jag härmed återförenats med min dator betyder det att jag nu kommer vara lite mer aktiv än vad jag har varit den senaste tiden.
Även om man ser det ur en annan synvinkel så spelar det ingen roll. Man kan ändå försöka nå fram på samma sätt. Vad vad spelar det för roll vad någon tycker? Det gäller att ta åt sig av rätt saker. Varför lyssna på alla andra när man har svaret inom sig själv? Varför ska man låta andra påverka hur man är som människa när man egentligen bara behöver lyssna på sig själv? Är man säker på en sak spelar det ingen roll hur mycket någon försöker intala något annat.
Dock finns det undantag. Det finns de stunder som man behöver vägledning, man bör då vara vaksam vem som säger vad eftersom det är de orden som kommer sitta kvar länge och lite till.
"healed but still frozen but as far from the reality as possible"
Även om man ser det ur en annan synvinkel så spelar det ingen roll. Man kan ändå försöka nå fram på samma sätt. Vad vad spelar det för roll vad någon tycker? Det gäller att ta åt sig av rätt saker. Varför lyssna på alla andra när man har svaret inom sig själv? Varför ska man låta andra påverka hur man är som människa när man egentligen bara behöver lyssna på sig själv? Är man säker på en sak spelar det ingen roll hur mycket någon försöker intala något annat.
Dock finns det undantag. Det finns de stunder som man behöver vägledning, man bör då vara vaksam vem som säger vad eftersom det är de orden som kommer sitta kvar länge och lite till.
"healed but still frozen but as far from the reality as possible"
I'm right over here, why can't you see me
Att sakna någon kan ibland vara fruktansvärt.
