31/1-10
It feels like the words spinning around in my head but I can not understand how things fit together.
I never thought I could take so wrong on something.
But the impossible is possible after all.
All the time, I have been wrong.
I have probably taken things for granted.
I would not be the one to stand alone.
But that's probably how it ends.
I predicted the end before it all began.
The truth hurts more than ever.
But I will not forget.
You had your choice and you chose.
But you missed one piece that you probably wish that you remembered.
30/1-10
There are limits and when you have crossed them, there is no turning back
29/1-10
Kan livet ibland vara perfekt?
Mitt liv är inte perfekt, men när jag tänker efter så har jag inget att vara ledsen över. Det är en känsla som är helt underbar, och undra hur länge jag tänker leva på den?
Livet är som en bergochdal bana. Ena dagen är du på toppen och nästa trillar du nerför det längsta stupet och känner att du inte orkar ta dig upp igen. Jag har inget och bekymra mig över. Livet är fyllt av bekymmer men just nu är de långt bora från mig. De kommer säkert snart, men varför inte njuta av denna känsla?
Nästan alla brukar säga att ett liv med kärlek är oslagsbart. Kan inte livet utan kärlek vara minst lika bra?
Kanske inte på samma sätt. Vi vill väl alla ha kärlek. Men... Livet..kan vara minst lika bra.. ändå?
Kärlek...
Vad är kärlek om man aldrig upplevt den?
Hur vet man att det är just kärlek eller bara en förälskelse?
Varför kan inte kärleken komma när man ropar på den?
Varför upplever vissa alltid kärlek och vissa inte?
Hur vet man att det är rätt?
Skulle kärlek vara samma sak om den inte innehöll sorg och svek?
Kan man bli kär hur snabbt som helst?
Om kärleken inte fanns vad hade funnits istället?
Varför kan man inte få veta i förväg när kärleken ska komma?
Lever man i en annan värld när kärleken inträffar?
Varför är inte kärleken rättvis?
Varför gör kärleken ont ibland när man älskar den som mest?
Varför har kärleken så många frågor när det inte finns lika många svar....?
25/1-10
Det finns de personer, som gömmer sig i mörkret. De vill inte bli sedda. De är blyga, säger inte så mycket och vill helst vara för sig själva. Kan detta bero på att de inte är nöjda med sitt liv? Eller att de inte mår bra? Är de inte nöjda med sig själva? Och har dåligt självförtroende?
Och de personer som älskar att stå i rampljuset, de som gör allt för att bli sedda, de som skrattar åt allt och alla. Är de mer nöjda mer sig själv än den personen som inte säger något? Är de nöjda med sitt liv? Och har bättre självförtroende?
Jag kanske har helt fel, eller så finns det en poäng i det. Jag anser att det är en mycket trovärdig teori. Ni kanske inte alls håller med mig. Men kanske finns det lite sanning i det hela...
Life is Life
Livet leker.. Och skolan börjar komma igång ordentligt. Jag känner mig inte motiverad. Ibland undrar jag varför man ska plugga när man inte vet vad man vill bli?
Varför ska du kunna kemi om du ska bli polis? Fysik om du ska bli skådespelerska?
Sklan är orättvis, även livet. Men hur ska man någonsin kunna uppskatta något om man hela tiden tycker att allt är orättvist?
Det brukar vara så att när du har förlorat det du en gång hade betyder det genast mer för dig än det gjorde innan. Varför ska det vara så? Livet är fullt av frågor men vem sitter med svaren? Finns det svar? Och om det gör det var ska man i så fall leta?
Kanske är de vi människor som har svaren eftersom vi hittat på frågorna?
Eller är frågorna menade för att inte ha några svar?
En dag kanske vi får veta, eller så kommer frågorna finnas kvar i all evighet.
Igår var jag och Frida på Ekebo. Ungdomsdiscot där man inte kan ha tråkigt. Eftersom det var så lång kö kom vi inte in förrän halv 11. Men den tiden vi fick var så rolig. Man känner musiken dunka i öronen, man dansar och leendet på läpparna är som fastklistrat...
Lamps shining on your body and you move to the music of drums in your ears. You know that all problems will be further and further away. You live in the moment and want to be young forever...
Days and nights.
Det finns dagar som är underbara, man vill aldrig att de ska ta slut. Man försöker hitta något negativt men det går inte för allt är precis som det ska, de dagarna är en viktig del av ens liv. För vi får sällan uppleva sådana dagar. Men hur vet man att det är en speciell dag?
Kanske när leendet finns där hela tiden och det glittrar i ögonen. När alla problem känns så långt borta att man inte ens känner av dem. Man skuttar runt och känner doften av glädje. Jag tror inte det går att beskriva underbara dagar, endast uppleva...
Det finns även dagar som är ett stort mörker, det känns som de aldrig kommer ta slut. Varje minut som går känns som en evighet. Man orkar inte ansträga sig för det känns som alla är emot en. Livet har sina mörka stunder och när de väl kommer är det svårt att hantera dem. Men för att få lyckliga dagar måste man passera jobbiga stunder. När livet känns hemskt och meningslöst, när hela världen tycker tvärtemot, när allt känns hopplöst och tungt då gäller det att ta sig uppför det berg du en gång trillat ner för.
Som sagt, det finns underbara och dåliga dagar, vilken dag du än har så lär du dig något av den, för du kommer aldrig uppleva den igen, och det är det som gör alla dagar speciella.
Idag fyller Peg år!
Jag har sovit över med Emma de två senaste dagarna! Vi gick på bio och såg...
Jag måste säga att den var riktigt rolig. Har du tråkig, är ledsen, har varit hemma för mycket, eller bara känner för att skratta så borde du gå och sen den här filmen. Man får sig ett gott skratt!
Imorgon ska jag till Peg och sova hos henne. Vi ska äta på subway, gott gott, det var längesen! Sen ska vi ha lika roligt som vi alltid har. Hon fyller även år idag så grattis till henne! Hon blir en fjortis, nu är det bara ett år kvar tills du är byxmyndig Peg! :)
Sandra hjärta Peg
Jag älskar dig<3
2010
Gott nytt år allihopa! Hoppas att detta år kommer bli underbart och minnesvärt.
