Jag ser ner på dig.

Jag är så arg, men jag vet inte riktigt varför....?
Hur kan man vara arg på något som inte är fel?
Hur kan man känna så mycket men samtidigt känner man sig tom.
Som att man har gett allt?
Satsat allt och förlorat ännu mer.
Kanske borde jag glömma.

Kanske blir det inte alltid som man har tänkt sig. Livet rullar på och ibland dyker problem upp i vägen. Vi tror att vi kan fortästta och gå vidare. Men det vi egentligen måste göra är att stanna upp , se oss omkring och låta problemen komma. Man vill gärna försvinna ut i intet. Leva som ingen annan. Känna livet på ett annat sätt. Även om livet går snett kan man alltid ändra det till något bättre. För livet består av upp och nedgångar. Ibland sårar man de närmsta vännerna, man funderar på hur det kunde bli si och så. Och när sanningen står framför ögonen tvingar man sig själv att inte läsa den. Den sanning man alltid fruktat går inte längre att förneka.

När du har medvind och livet är som du vill ha det borde du njuta av sekunden för nästa kanske blir annorlunda. Hur många lyckliga stunder får vi i livet? Finns evig lycka? Eller är lyckan begränsad?
När livet leker på ett sätt som aldrig förr och man ler för ingenting.. Då kanske du har drabbats av lycka. Men lyckan kan även vara helt annorlunda. Men när du upplever den, kommer du inte att missa den...

Det finns perioder i livet där vi sårar någon eller när vi själva blir sårade
När det drabbar oss, har vi inte mycket att säga till om.

Ibland undrar jag om man ska ge upp allt för andra?
Men vad vinner jag på det?
Och vad vinner de egentligen på det?
Kanske förlorar vi alla på det...

Men ibland måste man göra det som känns rätt.
Livet är inte rättvist jag vet, men för att livet ska fungera måste det vara orättvist...

It's gonna take a lot to take me away from you

- Blås ut ljusen och önska dig något.
Jag fyllde mina lungor med så mycket luft som möjligt. Om man inte blåser ut alla ljusen går inte önskningen i uppfyllelse. Därför var mitt andetag väldigt viktigt. Jag slöt ögonen önskade mig och blåste allt vad jag kunde och sedan kunde jag se hur varje låga hade slocknat.

Livet består av många olika valmöjligheter och när det kommer till att fatta rätt beslut är det inte alltid så lätt. Ibland vill man bara försvinna och när man kommer tillbaka ska problemen vara lösta. Om man skjuter bort alla problem så kanske det känns bra i en dag. Men efter ett tag kommer problemen tillbaka som ett knytnävsslag. Att försöka välja rätt kan såra någon annan. För att vinna måste vi satsa. För om man aldrig satsar något får man ingen vinst.
Men vad händer om man satsar allt och sedan förlorar?
Då är det bara att ta sig uppför det berg man en gång trillat nedför. Vissa valmöjligheter innebär konsekvenser. Det kan vara både positivt eller negativt. Men konsekvenserna ligger alltid och bränner under isen. Och när isen har smält eller när man själv har brytit den kan det först kännas tungt eftersom allt svämmar över. Känslor man aldrig kände kan väckas till liv. Men efter ett tag känns det bättre. För istället för att vänta på att isen ska brytas så kan man själv göra det istället. För ju snabbare man bryter den ju snabbare försvinner den.
Vilka möjligheter du än har så är varje beslut viktigt.
Men även om du gör fel, kan du alltid ta ett nytt andetag, önska dig något och blåsa ut ljusen...

It is like falling from a high mountain, and when you are lying on the ground, you want someone to rescue you. But when you are whole again, it feels like a part of you is missing.
You want to laugh at it but deep down you crying.
You try to forget, but every time someone mentions the mountain you know how memories is catching up with you.
Some of you are still left at the mountain and waiting for you.
And when you try to find the missing part of yourself, you disappear into your own dreams..

- Sandra, Frida och Erling efter lektionen vill jag prata med er!

Vi förstod inte vad Jocke menade, vi hade inte gjort något? Vad vill han nu tänkte jag...
Vi följde efter honom med bestämta steg nyfikna på vad som skulle hända.
- Vart ska vi? Frågade Frida
- Ni får se!
- Tänk om vi får varm choklad i lärarrummet!!! Sa jag med ett leende.

Vi gick och gick. Ett tag kändes det som vi var påväg in till rekorn. Men Jocke vände sig om till lärarrummet och vi följde efter. Han tog ett glas och hällde upp varm choklad. Och gav det sedan till Frida.
- Ni gillar varm choklad väl?
- Ja, svarade vi tveksamt.
Jag och Johanna fick också varsitt glas. Han sa åt oss att sätta oss ner. Han tog fram en påse med semlor.
Det var nämligen såhär att för några dagar sedan var det bestämt att Jocke skulle förflyttas till högasten. Hela högstadiet på Synkopen blev ledsna och arga. Vi ville ha kvar vår SO lärare. Föräldrar ringde in och klagade, och alla protesterade! Frida startade en grupp på facebook som heter "Let Jocke Svensson stay @ Synkopen/mange"
Det var jag, Frida, Johanna och Kajsa som var adminstatörer till den här gruppen. Vi hade varit delaktiga i detta. Vi ville verkligen inte att han skulle sluta. Alla hade skrivit kommentarer på facebook och berättat hur bra Jocke är som SO lärare. Maria (vår mentor) hade sedan skrivit ut det och gett det till Jocke.
Han ville tacka oss. Både jag, Frida och Johanna blev väldigt rörda eftersom vi såg hur glad Jocke var. Alla hade protesterat och det värmde hjärtat. Synd att Kajsa var sjuk idag... Hon skulle egentligen också fått en semla.
Krya på dig Kajsa.
Det är säkert att Jocke ska stanna tills sommaren. Men om vi inte får ha honom nästa år kommer vi protestera igen!

Idag är det onsdag och jag gillar det. Vi har alltid sovmorgon på onsdagar...
De senaste dagarna har varit annorlunda. Om det är på ett bra eller dåligt sätt har jag inte bestämt mig för än. Jag och Frida gjorde en annorlunda sak i måndags. Det var ett impulsköp. Vi gick förbi saxpunkten i stan. Och priset för att klippa sig var rätt billigt och vi var helt hyper så Frida föreslog att vi skulle klippa oss?
Hon påstod att senast vi klippte oss var 2009... Och så kan det inte vara?
Jag tvekade först men sedan sa jag Ja. Det var ett utländskt ställe men personalen var jättesnälla. Det som var mysko var att det tog längre tid att föna håret än att klippa det...
När jag skulle klippa mig så frågade frisören,
- Hur vill du ha det?
- Klipp INTE mycket på längden annars kan du göra lite som du vill.
- Okej.. Du ska inte ha lugg tycker jag
- Nej det vill jag inte..
- Men ska jag ta 3 centimeter på längden?
- 3 CENTIMETER??
- JA, ditt hår är jättefint men dina toppar är rätt slitna.
- Jaja gör som du vill....

Och hon klippte och klippte. Och sen kändes det bra efteråt jag var nöjd. När jag tar i mitt hår så är det jätteskönt för det finns inga knutar (vilket fanns innan). Men en del saknas.. Det är kortare, men ja.. jag vet inte. Det växer ut fort igen men jag tycker inte om att mitt hår blir slitet, jag är inte beroende av plattång men mitt hår lyckas ALLTID bli slitet...

En dröm, en verkligenhet.
En dröm där verkligheten är som jag vill ha den.

It feels like the words spinning around in my head but I can not understand how things fit together.
I never thought I could take so wrong on something.
But the impossible is possible after all.
 All the time, I have been wrong.
I have probably taken things for granted.
I would not be the one to stand alone.
But that's probably how it ends.
I predicted the end before it all began.
The truth hurts more than ever.
 But I will not forget.
 You had your choice and you chose.
But you missed one piece that you probably wish that you remembered.

Kan livet ibland vara perfekt?

Mitt liv är inte perfekt, men när jag tänker efter så har jag inget att vara ledsen över. Det är en känsla som är helt underbar, och undra hur länge jag tänker leva på den?
Livet är som en bergochdal bana. Ena dagen är du på toppen och nästa trillar du nerför det längsta stupet och känner att du inte orkar ta dig upp igen. Jag har inget och bekymra mig över. Livet är fyllt av bekymmer men just nu är de långt bora från mig. De kommer säkert snart, men varför inte njuta av denna känsla?
Nästan alla brukar säga att ett liv med kärlek är oslagsbart. Kan inte livet utan kärlek vara minst lika bra?
Kanske inte på samma sätt. Vi vill väl alla ha kärlek. Men... Livet..kan vara minst lika bra.. ändå?

Vad är kärlek om man aldrig upplevt den?
Hur vet man att det är just kärlek eller bara en förälskelse?
Varför kan inte kärleken komma när man ropar på den?
Varför upplever vissa alltid kärlek och vissa inte?
Hur vet man att det är rätt?
Skulle kärlek vara samma sak om den inte innehöll sorg och svek?
Kan man bli kär hur snabbt som helst?
Om kärleken inte fanns vad hade funnits istället?
Varför kan man inte få veta i förväg när kärleken ska komma?
Lever man i en annan värld när kärleken inträffar?
Varför är inte kärleken rättvis?
Varför gör kärleken ont ibland när man älskar den som mest?


Varför har kärleken så många frågor när det inte finns lika många svar....?

Livet leker.. Och skolan börjar komma igång ordentligt. Jag känner mig inte motiverad. Ibland undrar jag varför man ska plugga när man inte vet vad man vill bli?
Varför ska du kunna kemi om du ska bli polis? Fysik om du ska bli skådespelerska?
Sklan är orättvis, även livet. Men hur ska man någonsin kunna uppskatta något om man hela tiden tycker att allt är orättvist?
Det brukar vara så att när du har förlorat det du en gång hade betyder det genast mer för dig än det gjorde innan. Varför ska det vara så?  Livet är fullt av frågor men vem sitter med svaren? Finns det svar? Och om det gör det var ska man i så fall leta? 
Kanske är de vi människor som har svaren eftersom vi hittat på frågorna?
Eller är frågorna menade för att inte ha några svar?
En dag kanske vi får veta, eller så kommer frågorna finnas kvar i all evighet.

Igår var jag och Frida på Ekebo. Ungdomsdiscot där man inte kan ha tråkigt. Eftersom det var så lång kö kom vi inte in förrän halv 11. Men den tiden vi fick var så rolig. Man känner musiken dunka i öronen, man dansar och leendet på läpparna är som fastklistrat...

Lamps shining on your body and you move to the music of drums in your ears. You know that all problems will be further and further away. You live in the moment and want to be young forever...

Det finns dagar som är underbara, man vill aldrig att de ska ta slut. Man försöker hitta något negativt men det går inte för allt är precis som det ska, de dagarna är en viktig del av ens liv. För vi får sällan uppleva sådana dagar. Men hur vet man att det är en speciell dag?
Kanske när leendet finns där hela tiden och det glittrar i ögonen. När alla problem känns så långt borta att man inte ens känner av dem. Man skuttar runt och känner doften av glädje. Jag tror inte det går att beskriva underbara dagar, endast uppleva...

Det finns även dagar som är ett stort mörker, det känns som de aldrig kommer ta slut. Varje minut som går känns som en evighet. Man orkar inte ansträga sig för det känns som alla är emot en. Livet har sina mörka stunder och när de väl kommer är det svårt att hantera dem. Men för att få lyckliga dagar måste man passera jobbiga stunder. När livet känns hemskt och meningslöst, när hela världen tycker tvärtemot, när allt känns hopplöst och tungt då gäller det att ta sig uppför det berg du en gång trillat ner för.

Som sagt, det finns underbara och dåliga dagar, vilken dag du än har så lär du dig något av den, för du kommer aldrig uppleva den igen, och det är det som gör alla dagar speciella.

Jag har sovit över med Emma de två senaste dagarna! Vi gick på bio och såg...


Jag måste säga att den var riktigt rolig. Har du tråkig, är ledsen, har varit hemma för mycket, eller bara känner för att skratta så borde du gå och sen den här filmen. Man får sig ett gott skratt!

Imorgon ska jag till Peg och sova hos henne. Vi ska äta på subway, gott gott, det var längesen! Sen ska vi ha lika roligt som vi alltid har. Hon fyller även år idag så grattis till henne! Hon blir en fjortis, nu är det bara ett år kvar tills du är byxmyndig Peg! :)



Sandra hjärta Peg
Jag älskar dig<3